nu ska jag berätta en historia om något ganska osannolikt som skedde i våras.

i september förra året så stötte jag på den här skjortjackan när jag och sofia av en slump kvistade in på myrorna vid odenplan. med fina små handstygn utsökt färgskala och passform. det perfekta plagget™. stod och velade så länge pga hade verkligen inte budgeten (dagarna innan första csnen efter sommaren ni vet) och stod och dividerade med sofia huruvida detta verkligen var ett praktiskt köp (nej). men till sist så tog jag pengar från mitt sparkonto för att jag inte kunde låta bli den. och som jag älskade den. och ville ha den hela tiden. allt var frid och fröjd mellan mig och skjortjackan. så plötsligt en dag i slutet på januari så fick jag ett mail. märkt med rubriken »jackan«.

Hej Sara!

Vill du veta det sjukaste?

När var 17 år, i maj 2010 måste det ha varit, de varma vårdagarna och kalla vårnätterna innan sommaren när jag gick i ettan på gymnasiet, var jag på fest i Rålandshovsparken. Det var Operation dagsverke-efterfest, alltså den där skol-välgörenhetsgrejen. Fan jag minns inte mycket av den kvällen, det kan vara året efter på samma evenemang då jag hade gjort slut med min kille och var skitleden för det? ? ? Hur som, det spelar ingen roll ju

Jag drack sÃ¥ mycket sprit! Att jag tappade bort min jacka. AlltsÃ¥ jag glömde den pÃ¥ bänkarna i rÃ¥lis och när jag kom tillbaka var den borta. Jackan var dels asfin, men framförallt var den sydd av min farmor för längesen. SÃ¥n jävla tappa bort-Ã¥ngest och har tänkt pÃ¥ den enda sen dess, tänkte att nÃ¥n jävla indie-person hade snott den och att jag säkert skulle se den pÃ¥ Baba Sonic snart. Men jag sÃ¥g den inte 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, fast jag tänkte pÃ¥ den. MEN! 2016 sÃ¥g jag den, pÃ¥ din blogg……!!!!

OMG tänkte jag. Du skrev att den var från myrorna så den måste ha åkt ut i nån garderobsresningen hos den där indie-(och nu troligen hipster-)personen. A shit.

Nu undrar jag: FÅR JAG KÖPA TILLBAKA DEN? Vad kostade den på myrorna? Jag kan betala mer! Skulle vara så himla evigt tacksam.
Jag fattar också: Att tappat är tappat och köpt är köpt och då är det bara så. 
Men kände ändå att det är värt ett försök.
Tack för fin blogg dessutom!

Önskar, undrar, ber,
Sara

först så trodde jag att det var något elakt himla skämt. skulle jag nu inte mer kunna handla second hand och visa upp utan att någon skulle hävda att det var deras plagg? oerhört osympatiskt jag vet. men älskade ju verkligen det här plagget. så det var nog bara någon sorts förnekelse. jag såg ju på de av sara bifogade fotona och ja. det finns inga materiella värden som överträffar farmorsydda emotionella värden

och visst har även jag varit för ung och för full och tappat bort en två tre kära ting som aldrig kommer tillbaka. skepsisen förvandlades till sorg och hjärtevärme och vilken ynnest att få ge tillbaka en sån förlorad skatt! allt på en och samma gång. jag mötte såklart upp sara (min namne som till på köpet bodde bara några kvarter bort?! vad är oddsen) och den försvunna farmorns jacka var i rätta händer igen efter sex år på vift.

tänk om jag inte hade köpt den där och då! om någon annan utan blogg och någon som kan känna igen hade gjort det i mitt ställe! om sara råkat se sin farmors jacka på stan utan att ha en adress att maila till. vill ändå tro lite på ödet i detta fall.

så makalöst fint att denna blogg har fått ha funktionen att återförena ett älskat gammalt plagg. nu avslutar vi denna lilla solskenshistoria med ett foto som sara skickade mig när jackan var återlämnad till sitt hem. den föreställer jackans skräddare: saras farmor.