det är så mycket och går så fort och vips är det över igen. jag älskar ju snabbt men fan i bland känns det som att mitt liv rinner ur fingrarna bara. stanna upp. stanna upp! stanna upp! måste komma ihåg det också.
och det är en. en himela månad kvar slog det mig i dag. en månad av två år och jag tänker på allt det som fysiskt kommer att finnas om en månad som nu är ett kluster i mitt huvud och andras eller ens kanske inte det. bara tusen saker samtidigt vara överallt och göra allt med. men nu vill jag och måste kunna hänge mig helt. så jag säger paus här. lovar ingenting (har jag lovat något någon gång förresten?). det kanske kommer ibland om det finns en lucka men jag måste ta hand om den här omtåliga flyktiga lilla sista biten av vad som varit tiden på berghs och personerna och inte låta den dem sippra bort. vi ses ju ordentligt sen det vet ni ju. och dokumentera låter jag väl aldrig bli det vet ni ju också bara att själva förmedlande kan få ta sin tid. komma i sin takt.
så blödigt det blev men det är ju jag det. jag är orolig blödig och skavig och jag vill bara vara nog ta hand om och snälla också omhändertagen.
jag kommer på mig själv med att påbörja listor i min telefon som egentligen bara är helt vanliga livsgrejer. formulerar allt som om det finns ett nu innan och ett efter och vad jag kan göra sen. en lista är »när jag har tid & råd ska jag« följt av en punkt där det står göra en ansiktsbehandling. har aldrig i mitt liv tänkt en sådan tanke förr. att jag lever på nätterna gör min hy inflammerad och jag skjuter upp allt som kan till sen om en månad när jag vet att jag kan andas igen.
och samtidigt: jag förstår helt och hållet varför det får vara examensarbeten på våren. den här grilldoften in i trapphuset alla ljuden och öppen jacka halv åtta till ica som bränsle om en inte hade det hade det ju brakat totalt.
älskar den här platsen och energin ni ger mig och få visa er men nu är det paus en stund. hoppas ni är kvar sen. 1 2 3. djupt andetag taget.
