jag har haft en sådan fantastisk helg och den var bara över helt plötsligt. mamma och pappa hade världens bästa femtioårsfest och jag har bara NJUTIT av varenda himla sekund med alla.

johan sa det till mig också. sara du är så himla glad och positiv och peppad på allt nu när inte du går i skolan längre. jag har ju varit lite av ett stressvrak det senaste halvåret. att jobba 40 timmar i veckan är ju ingenting mot den här hösten och våren och utvecklingen jag tänker på har skett i mig.

när jag kom hem i fredags natt hade han köpt bubbel och blommor till mig som grattis till d&ad och så satt vi i soffan och pratade till klockan tre. det kändes så konstigt att han liksom fanns på riktigt att det gick att prata med honom och samtidigt hålla i honom. det var så jäkla svårt att säga hejdå hur gör du det när en vet att nu måste jag åka om trettio minuter men jag vet inte när vi ses nästa gång? hur håller en om hur kapslar en in närvaron synen och doften av honom på bästa vis?

och nu är jag hemma igen innan blommorna ens hann vissna. går det att säga så? ha fler hem och åka mellan. kanske. i dag är jag i varje fall ledig här hemma i peckham så nu ska jag hitte på något. ha en fin måndag. <3