hörrni. det här med hår alltså. pratar alldeles för mycket om det med mina nära och kära. och nu med er. såhär är det för mig: klipper kort -> klipper mig inte på typ ett halvår -> det blir halvlångt = hmmm kanske ska spara ut’et -> AH mitt hår är så slitet detta går ej längre -> klipper kort. 

 

här är senaste årens hår-historia:

 

under hela gymnasiet hade jag lockigt hår i den här längden med en page som tippade fram liksom dvs längre i luggen och så kort i nacken

 

så lät jag håret växa ut och såhär såg det ut när jag klippt ”gardinlugg”

 

så fick det vara ett tag men luggen den krockade med mina glasögon när den inte låg rätt i pannan så jag lät den växa också 

 

så då blev det såhär när jag klippte lite med 50-talspage istället dvs längre bak och kortare i fram. klippt så den tippar bakåt liksom. 

 

det har jag haft nu i två år! trivs i ’et. 

 

och såhär såg det ut senast jag klippte mig. lite ljusare sen jag slutat färga håret mörkbrunt. 

och NU har det växt ut igen såhär som på bilderna ovanför ser det ut och jag sätter bara upp det hela tiden för att jag är så less på’t! vill ha någon form av förändring och på onsdag har jag klipptid. jag tror jag är redo för en pannlugg! tänker såhär: