om det är den låga februarisolen rakt i mina ögon en tisdagsförmiddag eller en bit av den (bara en strimma) när jag kommer hem efter dagen. det låter otroligt. det är skört men toppar nu så måste dokumentera så att jag minns sen. det är dom människorna som gör det som väcker det i mig. som tänder. det är nog det! roliga skoluppgifter roliga jobbuppdrag roliga människor att omges av. på torsdag morgon åker vi till köpenhamn och nu så mycket energi i mig nu nu ska det bara ut & snabbt precis som det är bäst.

så skrev jag i förrgår eftermiddag och sen dess: magknip jagärvärdelös kvid stress lugn igen prokrastinering lyckorus och en vagel under ögat följt av stressmagknipen.

dalar toppar dalar. det är jag det. japp. nu har det blivit torsdag och jag ska i varje fall åka till köpenhamn som sagt. tar en paus precis där den egentligen inte får plats och det är kanske då den gör sitt jobb som bäst. för koppla bort det kan jag.

bilderna är från när jag och johan tog tåget och var i köpenhamn över en dag. min enda gång någonsin! den här gången blir nog mindre glass och barbent men desto mer besök på unicefs katastroflager (så häftigt det ska bli) och kanske en öl eller två. jag är tillbaka här på lördag natt.

tills dess: puss & älsk på livet.