hörrni. det här med hÃ¥r alltsÃ¥. pratar alldeles för mycket om det med mina nära och kära. och nu med er. sÃ¥här är det för mig: klipper kort -> klipper mig inte pÃ¥ typ ett halvÃ¥r -> det blir halvlÃ¥ngt = hmmm kanske ska spara ut’et -> AH mitt hÃ¥r är sÃ¥ slitet detta gÃ¥r ej längre -> klipper kort. 

 

här är senaste årens hår-historia:

 

under hela gymnasiet hade jag lockigt hår i den här längden med en page som tippade fram liksom dvs längre i luggen och så kort i nacken

 

sÃ¥ lät jag hÃ¥ret växa ut och sÃ¥här sÃ¥g det ut när jag klippt ”gardinlugg”

 

så fick det vara ett tag men luggen den krockade med mina glasögon när den inte låg rätt i pannan så jag lät den växa också 

 

så då blev det såhär när jag klippte lite med 50-talspage istället dvs längre bak och kortare i fram. klippt så den tippar bakåt liksom. 

 

det har jag haft nu i tvÃ¥ Ã¥r! trivs i ’et. 

 

och såhär såg det ut senast jag klippte mig. lite ljusare sen jag slutat färga håret mörkbrunt. 

och NU har det växt ut igen sÃ¥här som pÃ¥ bilderna ovanför ser det ut och jag sätter bara upp det hela tiden för att jag är sÃ¥ less pÃ¥’t! vill ha nÃ¥gon form av förändring och pÃ¥ onsdag har jag klipptid. jag tror jag är redo för en pannlugg! tänker sÃ¥här: